Idioterna

Berlin. Vi har placerat oss i Joens fantastiska lägenhet efter några omtumlande dagar runt om i Berlins utkanter. Vilken jävla otur vi har haft! Vi har varit så långt österut att det inte längre finns med på kartan, vi har varit så långt norrut att det inte längre kan räknas som Berlin. Vi har bokat fem olika hostels; bott på två av dem, betalat straffavgifter på resten. Vi har bott på ett gammalt judiskt flickinternat i tomma, ödsliga kvarter och fått gratis drinkar på ett bilhostel där det bara bodde 14åriga kåtpojkar som var höga på socker (billig läsk i baren!). Vi har vandrat på fel gator som heter exakt samma sak som dem i Neukölln och Kreuzberg, vi har tappat nycklar, gjort sönder mp3-spelare, missat tunnelbanor och ätit äcklig mat. Vi har säkert sett mer av Berlin än någon annan jag känner!

Men nu är vi som sagt på plats hos Joen. Allt känns tryggt och varmt, jag har tvättat håret, klippt naglarna. Marlena och Isabelle ligger och piper ur sina näsborrar i sängen intill.

Å herregud i Kraków

Kaoset i Kraków!

Grishoran i Kraków

Den fula beundraren

Kraków. Jag har så himlans trevliga gäster i mitt hem! De är så rara och snälla. Igår var vi på klubb där det spelades ny musik för hållbar utveckling. Hade Anja varit här hade hon nog fällt en rörd tår över hur fina och vettiga de är i den polska ”musikkretsen”. Kände våldsamma vågor av saknad, tänkte bara på henne. Sen tog vi apbillig taxi till nästa klubb och slängde i oss snabbmat utanför. Vi drack whisky och öl och dansade, musikutbudet där var fruktansvärt ambivalent. Det svängde mellan halvbra house till klassisk sjuttiotalsdisco till typ nåt annat. Technoarmen fick pumpa i luften men huvudsakligen var nog mitt bidrag till dansgolvet en smula ironiskt. Jag fick en beundrare. Han hade inga av de nödvändiga attributen; han var varken snygg eller soft. Varför är det bara fula idioter som stöter på mig? De ba ”hon där, hon ser ut som en typisk sån jag har chans på” -

och så trippar de fram

på sina fula små skor

med ett fåraktigt leende

på sina äckliga läppar

och vanärar mitt känsliga öra

med ett ömkansvärt utlåtande.

Igår när vi satt på en trappa och drack kaffe på ett avslappnat och ledigt sätt kom det fram en fotograf och bad om att få fota oss till ett street fashion-reportage. Yesss vi går hem i Polen!

Modebilder

Kraków. Igår firade jag att min vita månad var slut med att dricka whisky (on the rocks…) efter maten. Det var både gott och blött! Vi beställde in den billigaste. Genial dryck. Smuttvänlig, snygg färg och prestigefylld. Kraków rulez! Vem vill inte dricka whisky på en jazzbar som spelar polsk popmusik? Nedan följer lite modebilder.

….….….

….….….….….

Inga axelvaddar

Kraków. 47,7% i valdeltagande alltså. Gör det hälften av polens befolkning till parlamentarismskeptiska anarkister? Jag har tyvärr för lite empirisk forskning för att kunna svara på den frågan, men det säger mycket om vad folk förväntar sig från sina politiker och om huruvida polackerna känner att de genom att rösta kan vara med och förändra Polens framtid. Historisk seger, säger både DN och SVT. Mjaaa… Historisk på det sättet att det är första gången ett parti behåller sin makt andra mandatperioden i rad sedan järnridåns fall -89. Men med tanke på det låga valdeltagandet säger det inte så mycket om vad polackerna egentligen vill.

Över till något helt annat. För att fira att min hemtenta är färdig köpte jag en second handkavaj, 6 kronor. Lite tråkigt att den inte har axelvaddar, dem har den förra användaren ryckt bort. Undra om jag ska sy dit ett par? Någon som har slitit bort BH-vadd och vill ge till mig? Lär ju funka.

PO(o) eller PiS(s)?

Parlamentsvalet i Polen 2011 är avgjort: premiärminister Donald Tusks parti Medborgarplattformen (PO) vann med 39,6% av rösterna mot Lag och Ordnings (PiS) 30,1%. Lägre skatter, privatiseringar och ”europeisk integrering” mot konservatism, patriotism och katolska värderingar. Hmm… Bara att välja, alltså.

Valdeltagandet? 47,7%

En äcklig pudding

Med risk för att den här bloggen tappar sitt nuvarande huvudsyfte – nämligen att tillföra någorlunda relevanta reflektioner från min vistelse i Polen – bifogar jag här två bilder på en vidrig chokladpudding jag köpte idag. Jag hoppas läsaren har överseende med detta. Nästa inlägg kommer vara betydligt mer intressant och kontemplativt… (Tror jag).

Den hemska morgonen

Kraków. Runt sju på morgonen imorse vaknade jag av att det lät från dörren. Någon fifflade med låset och ryckte i handtaget. Jag rusade upp från sängen och in till hallen för att försvara mitt hem från inbrottstjuvar, men det visade sig att det var min roomie som försökte låsa dörren när hon var på väg ut. Jag gick tillbaka och la mig i sängen med ett hjärta som dunkade så hårt att sängen knarrade. Nu i efterhand tänker jag att min reaktion var ganska oväntad. Tänk om det hade varit en bov? Då hade jag ju stått där i mitt artonhundratalsnattlinne och ba ”tjaa” *sömnig*

Måste ladda ner Home Alone, jag har massor att lära mig. Nu ska jag skriva en hemtenta med följande litteratur: ”Internet society” och ”The Internet and society”…