Idag hade jag ett ärende på stan. Utan färdbevis rörde jag mig med tunnelbanan mot centralen där mitt ärende skulle utföras. På min väg tillbaka övervägde jag att promenera hem istället för att åka, det var inte så kallt ute och jag hade väl typ inget bättre för mig. Jag började promenera norrut. Jag passerade Dramaten och började gå längs Nybrogatan. 200 kronor på kontot räcker till lite grönsaker och ett halvt kilo ris och kanske nånting gott? – Så jag gick till Hemköp på Östermalmstorg för att köpa just det. Jag köpte fem citroner, fyra tomater och ett paket bulgur (och jag glömde köpa nånting gott).
Det var en ganska kort kö och det blev snart min tur. Vid kassan blev jag ombedd att visa innehållet i min väska. De misstänkte att jag stoppat på mig ”en extra citron och en påse nötter,” som en vakt som plötsligt dykt upp förkunnade. Det hade jag inte, men orkade inte tjafsa. Jag öppnade väskan och lät vakten titta i den. ”Tack,” sa vakten och förflyttade sin blick från väskans innehåll till mitt ansikte. Någon hundradels sekund efter tittade han ner igen, och tog upp en bok från min väska som jag inte hade hunnit stänga än. ”Öh hallå,” sa jag. Vakter får väl inte ta saker ur ens väska bara sådär? ”Förlåt men det är det vackraste jag har sett,” sa vakten med klen röst, jag tyckte mig se hur han rodnade. ”Boken?” frågade jag. ”Ja… Alltså den… Får jag låna den?” Jag lät honom låna den och… Så gick jag hem.
