Om feminism och hegemoni

Illustration: Rebecka Molin

Egentligen finns det ingen direkt skillnad mellan dessa tre utsagor: “Svenska män är förtryckta”, “Gud har fint hår” och “Bla bla bla”. Detta på grund av att det inte går att ge vetenskapliga belägg för något av dessa påståenden eftersom de är tagna ur sina sammanhang.

I en mer specifik mening kan självklart “svenska män” vara förtryckta, till exempel finns det svenska män som lever under fattigdomsgränsen, eller svenska män som blir diskriminerade på grund av sin sexuella läggning. Att leva under fattigdomsgränsen är ingen slump, man råkar inte bara trilla ner under en fattigdomsgräns som liksom finns här i samhället helt naturligt. Att det finns en fattigdomsgräns är lika “naturligt” som att det inte finns en gräns på hur rik en människa kan vara. Pengar är inget ändlöst naturfenomen som växer på träd. Pengar och resurser är begränsade: ju rikare någon är desto fattigare blir med all sannolikhet någon annan. Det är till exempel därför man talar om att klyftorna i samhället (t.ex i dagens Sverige) ökar. Det betyder i all enkelhet att vissa blir rikare på bekostnad av andra.

Ett samhällsklimat som livnär sig på att slicka uppåt och sparka neråt drabbar även “svenska män”. Poängen är bara att klassklyftor drabbar olika människor olika mycket, där till exempel kön, etnicitet och redan befintlig klasstillhörighet är faktorer som spelar in och avgör ofta hur hårt och på vilket sätt du drabbas.

Män drabbas oftare av våld utanför hemmet, till exempel ute på stan eller på väg hem ensam i natten. I denna mening förtrycks också män. Förlåt men: av män! I presens är det svårt att inte bli helt tokig av detta, och så måste man alltid betona att det finns gäng som utgörs av tjejer och att kvinnor också kan våldta. Ja! Absolut. En fattig kan också tjäna pengar.

Det “jämställdister” gör fel i sin vetenskapliga analys är att de vägrar titta på bakomliggande faktorer eftersom de måste börja fundera över saker som klass och könsroller utifrån ett maktperspektiv. Ibland snuddar de på intelligenta punkter som till exempel att killar lyckas sämre rent betygsmässigt i skolan, men de vägrar dra i tråden och följa spåren. De utgår från en ändamålsförklaring; att det är med flit det blir på det viset. Att det är feministernas alltför stora inflytande som leder till att killar gör sämre ifrån sig än tjejer.

Ett till problem med “jämställdisternas” resonemang är att de inte är vetenskapligt konsekventa. Menar de att individen är förtryckt under samhällets normer och strukturer, eller menar de att samhällets strukturer är ett resultat av individernas handlande? Eller menar de att individer både påverkas och påverkar rådande strukturer i samhället? Hur de än väljer att förhålla sig måste de bestämma sig för vad den övergripande ideologin är idag. Ofta bestämmer de sig för att feminismen har en hegemonisk och regerande ställning.

En person i min periferi åkte fast för misshandel av sin fru och menade att hans straff var rent ideologiskt: han hade begått brott mot “könsmaktsordningsideologin”, det vill säga, han åkte fast för misshandel av en kvinna, inte för misshandel av en person. (I ett könsneutralt samhälle, menar han väl då, får man misshandla kvinnor, men inte personer.) För ibland går ju “jämställdisterna” så långt att de menar att samhället var neutralt innan feminismen alls stod på dagordningen. Förr i världen anställdes man på grund av kompetens, det rådde “meritokrati” i samhället. Idag, på grund av feminismen, talar man om att anställa folk på grundval av andra faktorer än kompetens, där kvinnor (och invandrare) ges systematisk fördel.

Om de bestämmer sig för att feminismen är den rådande och regerande ideologin idag måste de svara på varför män diskrimineras för sin sexuella läggning (vilket jag i och för sig aldrig hört dem prata om), varför killar gör sämre ifrån sig i skolan och varför vår  jämställdhetsminister vägrar kalla sig feminist.