Det sägs att Ormberget i Altajbergen, södra Sibirien, förr i världen inte alls beboddes av ormar. Tvärtom var hela Altaj befriat från dem. Idag är Ormberget istället fullsmockat med farliga huggormar, och det har sin enkla lilla förklaring från förr i världen.
Det var en gång en Khan som hatade kvinnor. Khanen hatade kvinnor därför att han hade lärt sig göra det av sin omgivning och därför att han inte hade någon djupare reflektion över sina åsikter. Han hatade helt enkelt kvinnor, punkt. I Khanens stam fanns därför bara män – han ville ha det så, inga konstigheter. Det är inte första gången i världen som en institution utesluter kvinnor; det finns otaliga exempel. Universitet, parlament, flottor, rundpingismatcher, särklasser. Detta är alltså inte på något vis unikt eller typiskt för just den här stammen i Altajbergen. Okej, liksom, ha det så då. Hur som helst kände sig stammen manad att reproducera sig och låta stammen fortleva, och här kommer det knepiga med mansseparatistiska stammar in. Vissa kvinnor besitter nämligen förmågan att föda barn, och vill en stam leva vidare så måste det finnas sådana kvinnor som man kan göra på smällen. Nu var det ju också så att själva stammens medlemmar inte nödvändigtvis avskydde kvinnor. Det fanns till och med dem som skulle kunna tänka sig ligga med dem. De tjatade och tjatade på Khanen om att få ligga med tjejerna i grannbyn, så tillsist sa Khanen:
- Okej då.
- Hurra! ropade de som hade lust.
- Men på ett villkor. Ni får bara ligga med dem ifall de vill.
- Men ja, det är väl klart, svarade de som hade lust.
- Jaha. Men okej, ett till villkor då. Ni måste kunna bära upp den ni vill ligga med till toppen av berget här bredvid. Om ni når toppen med tjejen i famnen får ni ligga med den, förutsatt att hon över huvud taget skulle vilja ligga med en kille. Om ni inte lyckas så förvandlas era genitalier till ormar.
- Men gud vad brutalt, gnällde de som hade lust.
De som fortfarande kände att de hade lust gick till grannbyn och flirtade lite och berättade om Khanens villkor. Några timmar senare började de kånka på personerna de skulle ligga med men ingen nådde upp, det var alldeles för tungt och jobbigt. Könen förvandlades med ens till giftiga huggormar. Ormarna bet sig fria från kroppen, slingrade iväg och förökade sig oproblematiskt. Den mansseparatistiska stammen dog ut och ormarna blev bara fler och fler. Sen den dagen kallas det berget för Ormberget.
