Månadsarkiv: januari 2010

Mindfulness

Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag står i kön på Lidl med en fryspizza under armen. Jag går ut ur Lidl med en fryspizza under armen.

Den genomskinliga skepnaden

Det är viktigt att inte förvirra min attityd ”Människan är så cute!” med någon form av religion. Förvisso säger jag att människan inte är Gud, och det stämmer överens med många religiösa uppfattningar om människans icke-allsmäktighet i förhållande till Gud. Det här är ett prosaiskt misstag, se det som en felskrivning; Gud har i min ”attitydförklaring” figurerat som ett slags liknelse, eller låt gå för synonym, till allsmäktig. Jag ställer överhuvudtaget inte frågan om Guds existens – det är för enkelt. Skulle det finnas en Gud, ja då skulle min attityd så att säga redan ha vunnit, eftersom det förutsätter att människan är underlägsen Gud. Och finns det ingen Gud, så ”reduceras” människan från att ha varit ett resultat av en Gudomlig inspiration till en molekylär sammansättning av stjärnstoft och följaktligen vara en slav under naturlagarna.

Människan är galen.

Hon tvångsinseminerar kor!

Det låter inte så cute när man tar det så där svart på vitt, men i grund och botten är det väl ändå rätt gulligt att vi tror oss ha rätten till det. Att vi inte har förstått att vi verkligen inte borde göra det, eftersom vi inte måste göra det; att vi hela tiden försöker dölja det lilla och söta genom att förbanna världen i en i mina ögon genomskinlig skepnad av tyranni.

Den nya ismen

Jag skulle vilja utlysa något slags ny ideologi som står i direkt motsats till prometeanismen, det vill säga tanken om att människan är överlägsen alla djur och har gudalika egenskaper. För att utveckla min tanke: det handlar alltså inte om att på något sätt ställa människan på andra djurs intelligensnivå; det rör sig snarare om människans intelligensnivå i proportion till henne själv. Med ”anti-prometeanismen” vill jag egentligen bara påminna om människans lillhet, människans djurhet och människans söthet. Ismen är på intet sätt riktat emot människan, den är bara ett slags inställning till människan som djurart och ska snarare hylla det söta, det enkla, det naturliga. Kanske ska det också fungera som en form av frågetecken i sammanhang där människan försöker dölja sin djuriskhet.

Här är en Liten Lista med stödord över ideologin, eller snarare ”attityden”. Med hjälp av den Lilla Listan försöker jag definiera mina tankegångar och mina associationer:

  • Tekniken, redskapen
  • Människans förvirrade relation till sig själv gentemot andras känslor
  • Tänderna, rumphålen
  • Alkoholen, drogerna
  • Grubblandet
  • Människan ur ett ickecentraliserat perspektiv
  • Fotbad, god mat
  • Hon går att styra med kognitiv beteendeterapi

Ett exempel på en cute människa är en vanlig människa. Observera gärna att jag har bildat en ny kategori (”Människan är så cute!”) som du kan se till höger på sidan, där jag samlar alla texter som jag tycker berör ämnet.

Något annat som är cute!

Det är så typiskt att man aldrig kan ringa till något kontor mellan klockan 11-14 utan att få höra ett automatiskt svar som upplyser en om att det är lunch och att man kan lämna ett röstmeddelande eller ringa senare. Det är ju helt naturligt att folk behöver lunch, jag klandrar ingen – det är något alldeles särskilt med lunchhungern, den är kraftigare och mer fysisk och dessutom har man ju rätt till åtminstone en halvtimmes rast. Lunch är så cute! Jag tänker verkligen inte missunna mina medmänniskor mat! Men det som fascinerar mig är att människan aldrig kommer upphöra att vara ett helt vanligt djur som måste få bli kittlad på magen och få äta sin mat.

Jag fascineras inte det minsta över att människan kan åka upp i rymden. Det är ju bara simpel teknik som inte alls strider mot naturlagarna. Vi har inte åstadkommit annat än att förstå hur det på bästa möjliga sätt går att utnyttja dem. Det finns inga syntetiska saker, inget är framställt enbart av människan. Det är recept där naturen är den enda ingrediensen. Alla kan bygga rymdskepp, bara man går den rätta KY-utbildningen. Det är inget konstigt med det, inte ett dugg ofattbart. Man frågar hur raketer funkar och så får man höra ett svar som inte alls är särskilt komplicerat. Själva tekniken bakom tekniken är ju aldrig svår. Vi har inte övervunnit något, vi har inte uppfunnit något, vi har bara observerat naturen, vi har suttit på huk, fisit, kliat oss i huvudet och listat ut hur man kan flyga utan att vara född med vingar.

Den lille jätten

När Peter den store låg på golvet och skälvde i ett av alla sina krampanfall var Marfa Skavronskaja den enda som inte blev rädd. Hon satt i timmar med den gråtande jätten i knäet och strök honom tröstande över håret. Peter den store som hade känt sig så liten vaknade utvilad och stor och med en ny, alldeles särskild energi.