De fyra anarkisterna

Kraków. Det är tydligen inte helt ovanligt med inbrott i mitt kvarter så min hyresvärd har bett mig att låsa alla dörrar i lägenheten när jag går ut. Jag låser sovrumsdörren och ibland köksdörren. Jag väljer att inte låsa toalettdörren, lite jävla barmhärtighet får man väl ändå ha.

Min polska anarkist svarade på min mailintervju. En av mina frågor var ifall han tänkte bojkotta det kommande valet i Polen. Jag nästan kände hur han fnös när han svarade på frågan. ”Jag är anarkist. Anarkister röstar inte.” Jag kunde inte låta bli att rodna när jag läste hans svar, även fast det var precis det svaret jag hade förväntat mig av honom. Jag brukar ibland kalla mig anarkist, men det är mer något slags grundfilosofi och önskan som jag inte vet hur jag ska använda i praktiken. Jag röstar; men jag är i princip emot parlamentarism. Eftersom jag inte tillhör någon politisk organisation eller anarkistisk förening är min antiparlamentariska filosofi verkningslös och jag gör mer skillnad genom att rösta på ett parti som ifrågasätter hierarkier och ständigt granskar maktförhållanden. Hur som helst svarade han inte på ifall han ville träffa mig över en kaffe eller öl.

Mamma och jag brukar prata om anarkismen ibland. Diskussionerna i sig behöver inte nödvändigtvis ha med parlamentarism, ekonomi och juridik att göra. Jag tror det vi pratar om är mer en grundinställning till livet, till kärleken, till relationer. Tolstoj skrev en gång: anarkismens motsats är anarki.

Jag vet inte. Mitt huvud är en polsk riksdag. Jag borde fokusera på min hemtenta istället. Adieu!

PS. Någon hann före mig och har köpt Anaïs Ninböckerna. Jag kan inte låta bli att bli irriterad. Jag är så labil idag att mina ögon fylldes med tårar när jag upptäckte det färska såret i den gamla bokhyllan mellan Vladimir Nabokov och John O’Hara. Nin! Var är Nin! tänkte jag förtvivlat och stampade otåligt i golvet. En av stammispoeterna tittade frågande på mig. Han hade för övrigt en stor pumpa bredvid sig på golvet, så jag tittade frågande tillbaka. Jag kontrade i alla fall med att köpa Mary Shelleys Frankenstein.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: