Månadsarkiv: januari 2012

Var hälsade, feministernas hängivna driftkuckur!

Illustration: Marlena Lampinen

Illustration: Marlena Lampinen

Feministernas hängivna driftkuckur – ”jämställdisterna” – har gjort det igen! De har ledsagat mig genom mörkret och nu ser jag ljuset. Det finns nämligen hopp om att de kan gå några ärenden för den feministiska debatten.

”Jämställdisterna” arbetar aktivt för att försöka genomskåda det matriarkala samhället, med den liberala utgångspunkten att strukturer i samhället inte påverkar individens fria förnuft. Det som de främst trycker på är att feminismen, som ett slags manshatande ideologisk kraft, idag har fått en regerande ställning som stiftar lagar för att mer eller mindre utplåna män.

I praktiken betyder den här granskningen snarare att ”jämställdisterna” – eller fuck it, nyliberalisterna heter de ju egentligen – intar ett slags manlig motposition gentemot feminismen, med utgångspunkt att feminismen bara strävar efter att ersätta vårt annars könsneutrala samhälle mot matriarkatet. På så vis blir ”jämställdisterna” den manliga kvävda rösten som bromsar ner detta omvälvande kvinnotåg. Med andra ord får det oss att tro att feminismen är en ”kvinnofråga” som aktivt arbetar för att symboliskt utplåna män (jämför till exempel The Symbolic Annihilation of Women by the Mass Media av Gaye Tuchman) – något som många feminister idag inte skriver under på.

Bland annat tar de upp saker som att krigsrapportering symboliskt utplånar män, eftersom man ofta rapporterar om hur många civila som dött och då bara räknar upp hur många av dessa civila som varit kvinnor och barn. Trots att de på ytan trycker på frågor som är intressanta för en feminist, är det ingen av nyliberalisterna som verkar intresserade av att trycka på bakomliggande faktorer som delvis klumpar ihop kvinnor med omyndiga. Symbolisk utplåning av kvinnor, där civila är myndiga personer och resten är kvinnor och barn, intresserar dem därmed inte. Däremot aktualiserar de ju frågan igen, och det är ju bra.

För det här är något som i alla fall min falang av feminism (socialistisk eller queer) ständigt försöker arbeta emot. Patriarkatet är inte bra för någon förutom för de som följer spelets riktlinjer om vilka egenskaper en person med makt ”bör” ha. Män som inte följer dessa riktlinjer, medvetet eller ej, får leva med risken att bli hånade, symboliskt utplånade och maktlösa. Det är inte bara kvinnor som växer upp i ett könsbesatt samhälle, män har inte heller en chans att utveckla en personlighet oberoende av ”könstillhörigheten”. Detta är en av feminismens viktigaste teser: att samhället inte är könsneutralt, men det var desto mindre könsneutralt innan ”feministerna kom och ställde till det”. Den här tesen förs inte bara inom genusvetenskapen utan förs också framgångsrikt inom sociologin, filosofin, medievetenskapen, kulturvetenskapen, lingvistiken och på kafféer, krogar, ute på stan, i bloggar, i diskussionsforum och så vidare. Framgångsrikt för att det ständigt kommer ny forskning som pekar på just detta faktum.

”Varför ska kvinnor tjata om genusperspektivet hela tiden?” skrev nyligen Leif Brook på twitter. Ja, varför ska kvinnor tjata om genusperspektivet hela tiden? Det var ju neutralt och bra innan feministerna började hålla på att tjafsa, eller hur? Men om ”jämställdisterna” bara tog ett djupt andetag skulle de absolut kunna göra en värdefull röst i vårt könsbesatta samhälle. De skulle aktivt kunna ifrågasätta varför män diskrimineras i frågor om föräldraledighet (och sluta säga att det är feministeras fel), varför det ”skojigaste som finns” är män i nätstrumpbyxor och läppstift eller varför män inte kan ta på sig kjolen fastän kvinnorna tog på sig byxan för länge sedan. De skulle kunna synliggöra att könsmaktsordningen drabbar alla.

Hur som helst var min tanke med den här texten att komma med några hoppfulla reflektioner om ”jämställdisterna”, nämligen – till vad kan de stå till tjänst? I nuläget är de ju lite på kartan och får ju faktiskt en del medialt utrymme. Att genusfrågor förs i media är ju önskvärt – men för att frågan ska kunna drivas i våra sensationsstyrda medier krävs ju sensationella utlåtanden. Gång på gång gör ”jämställdisterna” dessa högst sensationella utlåtanden som säljer tidningsexemplar och genererar tittarsiffror och dyra reklamannonser. ”Jämställdisterna” fungerar här som våra nästintill exotiska och kritiska narr; feministernas hängivna driftkuckur. Med andra ord: de påminner oss ständigt om att man måste vara idiot för att inte förstå.

Om feminism och hegemoni

Illustration: Rebecka Molin

Egentligen finns det ingen direkt skillnad mellan dessa tre utsagor: ”Svenska män är förtryckta”, ”Gud har fint hår” och ”Bla bla bla”. Detta på grund av att det inte går att ge vetenskapliga belägg för något av dessa påståenden eftersom de är tagna ur sina sammanhang.

I en mer specifik mening kan självklart ”svenska män” vara förtryckta, till exempel finns det svenska män som lever under fattigdomsgränsen, eller svenska män som blir diskriminerade på grund av sin sexuella läggning. Att leva under fattigdomsgränsen är ingen slump, man råkar inte bara trilla ner under en fattigdomsgräns som liksom finns här i samhället helt naturligt. Att det finns en fattigdomsgräns är lika ”naturligt” som att det inte finns en gräns på hur rik en människa kan vara. Pengar är inget ändlöst naturfenomen som växer på träd. Pengar och resurser är begränsade: ju rikare någon är desto fattigare blir med all sannolikhet någon annan. Det är till exempel därför man talar om att klyftorna i samhället (t.ex i dagens Sverige) ökar. Det betyder i all enkelhet att vissa blir rikare på bekostnad av andra.

Ett samhällsklimat som livnär sig på att slicka uppåt och sparka neråt drabbar även ”svenska män”. Poängen är bara att klassklyftor drabbar olika människor olika mycket, där till exempel kön, etnicitet och redan befintlig klasstillhörighet är faktorer som spelar in och avgör ofta hur hårt och på vilket sätt du drabbas.

Män drabbas oftare av våld utanför hemmet, till exempel ute på stan eller på väg hem ensam i natten. I denna mening förtrycks också män. Förlåt men: av män! I presens är det svårt att inte bli helt tokig av detta, och så måste man alltid betona att det finns gäng som utgörs av tjejer och att kvinnor också kan våldta. Ja! Absolut. En fattig kan också tjäna pengar.

Det ”jämställdister” gör fel i sin vetenskapliga analys är att de vägrar titta på bakomliggande faktorer eftersom de måste börja fundera över saker som klass och könsroller utifrån ett maktperspektiv. Ibland snuddar de på intelligenta punkter som till exempel att killar lyckas sämre rent betygsmässigt i skolan, men de vägrar dra i tråden och följa spåren. De utgår från en ändamålsförklaring; att det är med flit det blir på det viset. Att det är feministernas alltför stora inflytande som leder till att killar gör sämre ifrån sig än tjejer.

Ett till problem med ”jämställdisternas” resonemang är att de inte är vetenskapligt konsekventa. Menar de att individen är förtryckt under samhällets normer och strukturer, eller menar de att samhällets strukturer är ett resultat av individernas handlande? Eller menar de att individer både påverkas och påverkar rådande strukturer i samhället? Hur de än väljer att förhålla sig måste de bestämma sig för vad den övergripande ideologin är idag. Ofta bestämmer de sig för att feminismen har en hegemonisk och regerande ställning.

En person i min periferi åkte fast för misshandel av sin fru och menade att hans straff var rent ideologiskt: han hade begått brott mot ”könsmaktsordningsideologin”, det vill säga, han åkte fast för misshandel av en kvinna, inte för misshandel av en person. (I ett könsneutralt samhälle, menar han väl då, får man misshandla kvinnor, men inte personer.) För ibland går ju ”jämställdisterna” så långt att de menar att samhället var neutralt innan feminismen alls stod på dagordningen. Förr i världen anställdes man på grund av kompetens, det rådde ”meritokrati” i samhället. Idag, på grund av feminismen, talar man om att anställa folk på grundval av andra faktorer än kompetens, där kvinnor (och invandrare) ges systematisk fördel.

Om de bestämmer sig för att feminismen är den rådande och regerande ideologin idag måste de svara på varför män diskrimineras för sin sexuella läggning (vilket jag i och för sig aldrig hört dem prata om), varför killar gör sämre ifrån sig i skolan och varför vår  jämställdhetsminister vägrar kalla sig feminist.