Bakom svensk musikexports glittrande yta

Baku. Läste Ingmar Neveus artikel i DN (07/05-12) om ”Schalgerfestens glittrande yta” som i stort sett är vår kandidatuppsats i artikelform. Neveus beskriver hur presidentfamiljen i Azerbajdzjan använder Eurovision Song Contest i sin PR-kampanj som ett sätt att polera sin dåliga politiska image. Trots det kunde jag inte låta bli att bli irriterad. Rapporteringen som skett på senaste tiden i svensk media om schlagerfestivalen i Azerbajdzjan och problematiken runt omkring den är inte utan en hel del självdistans. Det pratas om hur östeuropeiska länder exploaterar Eurovision Song Contest för sina egna politiska syften och att det i slutändan bara är regimerna i dessa diton som tjänar på att festivalen sätts upp. Men vem, frågar jag mig, är det egentligen som förser dessa vinnarländer med sina låtar? Jo, det är svensk musikexport. Azerbajdzjans popduo som kammade hem segern med Running Scared 2011 är skriven av Stefan Örn och Sofie Bjurman. Dessutom är årets bidrag härifrån skriven av bland annat Bagge. Hallå? Den svenska kultureliten förser länder med sin musikexport, länderna vinner med bidragen och sedan klagar samma kulturelit i bland annat DN på att ländernas politiska strategier inte är ärliga och att det bara är presidenterna som tjänar på dessa segrar. Så fan heller! Tror ni den svenska musikexporten går vinstlös i detta jippo? Skärpning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: