Patriarkatet & sovjetisk cynism

Baku. Igår skramlade vi omkring i Bakus underjord. Tunnelbanesystemet är egentligen inte särskilt komplicerat och har bara en grön och en röd linje. Vi skulle till det moderna museet som vi hade läst skulle ligga lite utanför stan. När vi kom fram till den rätta stationen och klev av började vi gå en bit längs en motorväg. Vi frågade en ryss var museet skulle kunna tänkas ligga. Hon frågade förvånat om Baku verkligen har ett modernt museum? Värmen stekte ihärdigt så vi satte oss tillsist utmattade på ett litet kaffé och köpte en varsin ayran.

På väg tillbaka gick vi av på en annan station helt enkelt eftersom vi kände igen namnet. I Nizami-kvarteren återfinns till exempel – i brist på andra adjektiv – en jättefin moské, som står intill ett bostadsområde med låga små hus och tvätt som hänger överallt. Barn spelar fotboll och gamlingar vaggar sig fram över gatorna. Hundra meter bort från moskén står även ”Kvinnans frigörelse”-statyn som föreställer en muslimsk kvinna som tar av sig slöjan – ett av många spår som Sovjetockupationen lämnade efter sig. Jag har läst nånstans att det här var en vanlig typ av cynisk placering i Sovjet; i Moskva brukade man bygga en biograf mittemot de centrala katedralerna (om man inte bara rev dem) för att låta besöksantalet tala för sig själv. Tanken var alltså att folk själva skulle inse att sovjetisk filmpropaganda var roligare än kristen predikan.

Statyn som sträcker sig högre än moskén ska alltså symbolisera den sovjetiska kvinnans frigörelse från religiösa bojor, men vad konstnären bakom statyn inte har fattat är att den har begått exakt samma misstag som det den kan antas försöka motsätta sig. Det är till exempel omöjligt att fota statyn utan att statyns gigantiska och välsvarvade bröst – som uppenbarar sig när hon tar av sig slöjan – kommer i vägen för statyns ansikte. Vill man fota ur annat än grodperspektiv måste man ställa sig mitt i motorvägen där femton tusen bilar blint kör fram och tillbaka, med ratten till endast för att tuta (det går helt enkelt inte!).

Det konstnären verkligen lyckats fånga enligt mig, även om jag tvivlar på att det var meningen, är det patriarkala samhällets aktiva motstånd mot just kvinnans frigörelse. Antingen skyler du din kropp, eller så exponerar du den för någon annans skull – huvudsaken är att det framgår att du är kvinna och att patriarken är den som sätter villkoren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: