Ballerinan på baren

Baku. Dagarna flyter på i lugn takt. Staden byggs, rivs, dör och återuppstår. Reinkarnerar, eller nej, ominkarnerar. Eller kanske desinkarnerar. Hur som helst sker något, och huruvida det är döden eller pånyttfödsel som staden går till mötes kan jag inte avgöra. Fast en sak är säker, jag har börjat finna mig i den här platsen. Alltså inte finna mig som i att jag hittat mig själv, gud bevare mig väl. Jag menar bara att jag har vant mig vid att vara här. Jag tror jag älskar Baku… There I said it. Det är fuktigt i luften och varmt både på dagarna och nätterna. Kartan vi köpte andra dagen suger.

Klassisk irländsk bar och absolut ingen i vår ålder. När tar gubbarna slut? Som vanligt tystnar hela lokalen när vi kliver in. Alla gapar. Man skulle kunna trycka in en kattass mellan läpparna, så stort gapar de. Har de inget manligt sällskap? gapar munnarna. En ung servitör går fram och frågar på ryska vad vi vill ha. Två stora starka jävla bärsjävlar är vad vi vill ha. Han noterar det och vi börjar prata lite, han ser ut som en violinist eller konståkare. Det är något klassiskt över honom, fast för rysk för Botticelli. Han frågar tusen frågor irad och han fascineras över vår härkomst. Visst är Stockholm huvudstaden? Snart är han tvungen att återgå till sitt arbete och trippar iväg på sina lätta ballerinaben för att passa upp två herrar bakom oss som utstrålar makt och ovilja. Är servitören dansör? Efter någon minut kommer en till, lite äldre servitör fram och säger att han har hört att vi är från Sverige. Välkommen, säger han. Snart verkar hela baren vara medveten om att det sitter ett par ”svenska damer” alldeles för sig själva och dricker pilsner.

Vi dricker upp ölen och ber ballerinan om notan, hans blonda lockar vissnar. Ska ni redan gå? Jaså, ja, okej. Han går tungt iväg för att hämta växel. Under tiden bestämmer vi oss för att fråga honom efter fler barer eller klubbar, han ser ju rätt soft ut och han har inte varit allt för framfusig. Hans ögon tindrar av våra frågor, lockarna gör piruetter. Tillsist bjuder han ut oss.
”Kom imornkväll klockan elva, jag slutar vid midnatt. Jag ska visa er Baku!”

Resten av baren har redan listat ut att ballerinan hookat upp oss, och den äldre servitören vinkar ivrigt när vi går ut: ”Vi ses imorn!!!” (som att det var honom vi skulle umgås med).

Annonser

One thought on “Ballerinan på baren

  1. anja skriver:

    åååååååååh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: