Sinnet, havet, vattnet

Baku. Sa jag verkligen att jag älskar den här staden? Det måste ha varit en tillfällig sinnesförvirring. Det måste ha varit samma sinnesförvirring som fick mig att köpa en 20-kronorshårfärg på affären här intill och färgade håret brunrött, nästan lila. Baku gör en sannerligen sinnesförvirrad. Ja, eller alltså, Baku gör en galen. Exakt vad det är som gör en galen är en gåta. Havet? Kranvattnet? Atmosfären? Solen?

På fredagen hade vi alltså blivit utbjudna av en ryss som lovat oss att visa oss Bakus uteliv efter att han slutat sitt kvällspass på en bar vi hade besökt kvällen innan. Vi kom till hans bar lite tidigare än planerat eftersom vi var uttråkade och hade suttit hemma hela lördagen. Ett liveband var redan igång med att spela. Det visade sig vara ett förfärligt coverband, som bland annat totalsabbade Pink Floyds Wish You Were Here och No Doubts Don’t Speak. Inte nog med att de förstörde låtarna genom att rocka upp dem och ändra takten till lite mer ”Sex and the city”, de jävlarna log dessutom när de gjorde det. Som att de njöt av att skrapa sönder mitt hjärta och håna mina gråtlåtar. Jag skrattade men ville egentligen bara gå iväg och låsa in mig i en kartong och vråla tills det inte längre fanns en värld att vråla i. Intill det förfärliga coverbandet dansade våra geokulturella grannar och skvätte runt med sina svettiga pannor. Några av dem satsade högt och försökte ragga upp oss. Nej, tack. Nej, sa jag. MEN NEJ, FÖR I HELVETE. NEJ, NEJ, NEJ!

Ballerinan kastade några ängsliga blickar mot vårt bord och frågade om vi blev besvärade av någon. Vi klarar oss, svarade vi, beställde mer öl och bläddrade surt i ett ryskt modemagasin för att slippa mer ögonkontakt med folk.

Någon timme innan ballerinan slutade började vi prata med ett par turkar som arbetade här med en viss byggnadskonstruktion. Vi skämtade en del och Frida bjöd den ena på snus. Ballerinan hade bytt om och stod nu i dörren och väntade på oss. Vi sa hej då till turkarna och tog deras nummer. Ballerinan hade en blå t-shirt och jeans, en cigg i mungipan och genast såg han minst tre år yngre ut. Vi gick till baren mittemot. Där tog vi en öl till, rökte en massa cigaretter och pratade om att tjejer inte ses på barer här. ”Om de inte är prostituerade,” fyllde ballerinan i. ”Det är nog därför folk kollar så underligt på er. Men det börjar förändras nu, det var värre förut.”

Vi gick vidare till en biljardbar. På biljardbaren snurrade det omkring några av hans bekanta som var så fulla att man kunde desinfektera sår bara genom att befinna sig i lokalen. En av dem somnade i mitt knä, ibland gick hon upp för att spy. I bakgrunden spelades både Black Sabbath och Neil Young. Kvällen blev äldre och äldre, och jag med den, och till slut var det dags att gå hem. Jag lyfte bort den sovande ryssen och skällde ut hennes manliga kompisar på förhand, de skulle lova att hon kom hem ordentligt. De såg rädda ut och lovade.

Annonser

3 thoughts on “Sinnet, havet, vattnet

  1. Emilia Felix skriver:

    du är bra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: