Fågel, fisk eller mittemellan?

Baku. För ett par dagar sen insåg jag det: vi upplever festivalen och staden på ett helt annat sätt än de andra svenskar vi har träffat här gör. Förutom den rent uppenbara skillnaden – att de faktiskt går på festivalen – verkar hela upplevelsen runt omkring vara totalt annorlunda. De, i egenskap av journalister eller fotografer, har alla ackreditering, vilket innebär mer än bara att få se insidan av Crystal Hall och bevittna den omtalade ljusshowen som just nu pågår därinne. De bor dessutom på de officiella Eurovisionhotellen som är ett slags direktplacering när de sökte ”Eurovision-visum” hit. Deras utsikt ska vara slående, vilken underbar skyline. De ser staden från fågel, vi ser staden från mittemellan, många azerbajdzjaner ser den från fisk.

Eurovision är mer än bara ett TV-program och en liveshow i tre delar – festivalen har fler grenar än så (jag och Frida skulle kunna skriva en bok i tolv volymer om det). Två av dessa grenar är EuroVillage och EuroClub, där journalister, artister och utvalda finturister samlas för att ”feel at ease in Baku.” Sammanlagt är 1500 gäster tillåtna att röra sig i dessa avskilda sfärer. På EuroVillage kan stackarna samla sig, ta det lugnt, äta god mat och slappna av – på EuroClub kan de dansa av sin rastlöshet.

Jag och Frida har statens normalvisum, vilket i praktiken innebär att vi slipper EuroBehandlingen. Vi handlar toapapper och mjölk på supermarket, vi bäddar våra egna sängar och torkar våra egna rumpor. Vi blir inte runtskjutsade i coola svarta superjeepar till rekommenderade restauranger och takterrasser; vi skramlar ihop våra kopek till rysk majonnäs och inhemska fulcigg. Jag säger inte heller att vi på något sätt har det dåligt; vi bor centralt och har nära till Boulevarden där festivalen är igång, om vi nu skulle vilja gå dit och kolla. Men vi kommer inte närmre arenan än någon annan som inte har biljett här, vilket är en ganska lång bit. Åtskillnaden mellan Baku city och EuroVillage är uppenbar och jag är glad att vi befinner oss på rätt sida av gallret – de svenska journalisterna verkar ju bara klaga på hur dåligt allting här är; i termer av hur halvgod ölen de blir serverade är och hur tråkiga välkomstfyrverkerierna var.

Journalisterna verkar ha glömt att skilja på det som är dåligt och det som är bra med den här staden. För dem suger allt, och hela den här festivalen omskrivs som fiasko och landet som ruttet. Mycket av den kritiska rapporteringen är berättigad, intressant och viktig, men jag börjar vittna ett förblindat mediedrev i Sverige som inte längre sysslar med att sparka uppåt, som jag önskar de gjorde, utan sparkar ilsket åt alla håll utan att känna efter med hjärtat vad det är de kritiserar och – tillsist – gnäller över.

Det krävs ingen snofsig special invitation för att komma in Baku – det är inte Baku som är omringad av galler. Så se så, öppna nu EuroBuren och flyg. Flyg, journalister, FLYG!

Annonser

3 thoughts on “Fågel, fisk eller mittemellan?

  1. anja skriver:

    fan vad bra

  2. Rolf Enerud skriver:

    Intressant att läsa vad du skriver.jag ser festivalen som ett stort spektakel var än det befinner sig.Det är inte alltid det rätta man hör o läser i tidningar här hemma.Kul att höra verkligheten-Ha det bra

  3. Malin skriver:

    vad bra du skriver maria! pårom bara. malin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: