Månadsarkiv: november 2012

Jerusalem dag 3

Jerusalem. I förrgår gick vi förbi en av Kattis kompisar som bor i ett litet hus bakom ett ungdomsrehabiliteringscenter. På gården utanför det skruttiga lilla huset fanns ett litet hus där en alkoholiserad man brukade komma och lägga sig. Minns inte historien helt, han hade hur som helst blivit utkastat från den etiopiska kyrkan och hade blivit hemlös. Vi pratade lite om ”Occupy Israel”-rörelsen som behandlade mycket frågor om just det sociala skyddsnätet i Israel, den bristande välfärden, ökade antal privatiseringar och en försvagad israelisk medelklass. Olika grupper gick ihop och gjorde gemensam sak av frågan; de valde att lägga den riktiga ockupationsfrågan på is. Nu är jag otroligt dåligt insatt i hur ockupationen påverkas av olika kapitalistiska intressen och i så fall på vilka olika sätt. Men jag tror man begår ett gigantiskt misstag om man tror att ockupationen av Västbanken och Gazaremsan inte sammankopplar och direkt påverkar den israeliska välfärden. Man kan ju betrakta situationen som en redan befintlig enstatslösning med ett apartheidsystem som har otroligt vidriga sätt att rama in folk i olika klasser och positioner. Imorgon ska vi hem till en anarkistisk aktivist och prata om exakt det här, det blir nog fett.

Jag är lite bakfull och Kattis står och slavar åt mig i köket. Igår drack vi öl med Alel och Aviv, två struntungar som inte är värda att nämnas i den här tråkiga bloggen <3 Idag drog vi till Jerusalems utkant, till Lifta – en gammal övergiven by. Där väntade vi in solnedgången och åt mandlar.

Jerusalem dag 1

Jerusalem. Äntligen framme, och redan inmålad i ett anarkistiskt hörn. Baren jag sitter på heter Uganda och lösenordet på deras WiFI är ”ACAB” (All Cops Are Bastards). Här inne hänger Fugazi-vinyler och Neil Gaiman-seriealbum. Och säkert massa annat, som jag missar, för att det är på språk jag inte förstår. Nu satte personen i baren på no-wave. Jag vet inte, är det fånigt av mig att sitta här? Lite för ”enkelt”?

Resan hit var lång men enkel, jag tog en delad taxi och tjorvade upp en nerklottrad adress jag ville bli avsläppt på. Förbi oss flög apelsinträd och elstolpar. Tillsist var vi framme i ett bostadsområde med massa judiska barn som sprang kors och tvärs. Nästan som när barnen leker i the Sims. Lite till guppande i taxin och så var vi framme i den uppdelade staden. Känner igen mig lite grann från förra gången, men vi var ju inte så mycket i just Jerusalem och då såg jag nästan bara Gamla stan. Det luktar flott och gott och kaffe över allt. Folk springer och har bråttom, det spelas olika musik från exakt varenda butik.

Nu ska jag skärpa mig och läsa lite ur Judith Butlers Krigets ramar för att inte tappa bort mig i det här anarkanästet och komma ihåg varför jag ens sitter här och varför den här baren ens existerar.

Justja – hej mamma, jag vet att du läser. Men han på anarkistbaren gör billiga tatueringar. Det kan hända att jag tatuerar mig hos honom senare i dagarna. Kanske ett hjärta där det står мама, я тебя люблю?