Anti-ockupationsrörelsen är en fråga för queers

Hanadi Loubani är en av grundarna av Women for Palestine. Hon argumenterar i sin artikel ”Occupation and patriarchy and the palestinian womens movement” för att Israels ockupation av Gazaremsan och Västbanken är en av grundpelarna i reproduktionen av ett patriarkalt samhällssystem i de två respektive områdena. Ända sedan 1967 har ockupationen av Västbanken och Gazaremsan lett till att palestinierna har tvingats leva och växa upp under ett kolonialt styre som omöjliggör deras möjligheter till självbestämmande och etablerande av en självständig stat.

Palestiniernas situation på Västbanken är ständigt osäker. De kan aldrig säkert veta när de nästa gång kommer tvingas lämna sina hem på grund av det ökade antalet bosättningar och inskränkning av deras rörelsefrihet från de israeliska myndigheternas håll. Loubani menar, att den israeliska ockupationen underminerar den palestinska rätten till autonomi vilket förhindrar etablerandet av en palestinsk författning med demokratiska och rättsliga institutioner. I avsaknad av detta, har palestinska människor därför styrts av främmande och gammaldags lagar som, i sig, har förvägrat dem möjligheten att använda rättsväsendet som ett sätt att få sina rättigheter erkända. Som ett tydligt exempel på detta beskriver Loubani det rättssystem som idag gäller i de ockuperade palestinska områdena som en kombination av föråldrade rester av det brittiska imperiets lagar, samtidigt som det också finns rester av det gamla ottomanska rikets religiösa lagsystem. Utan möjligheten att inrätta en självständig stat eller erkännas samma medborgerliga rättigheter som israelerna, skapas en snäv och inskränkt ram inom vilket det palestinska samhället kan utvecklas inom.

De palestinska kvinnorna är både i utbildnings- och försörjningstermer överrepresenterade i det palestinska samhället; även fast kvinnornas läskunnighet är något under männens. Och även fast många palestinska kvinnor på Västbanken har utresetillstånd och arbetar utanför den ockuperade marken, i exempelvis Jerusalem, tillhör de gruppen av de sämst betalda i hela landet Israel.

Loubani har ett intressant perspektiv på ockupationen; ockupationen är en mekanism som i sig upprätthåller ett patriarkalt system. Men radikaliserar vi perspektivet kan ett queerperspektiv bli ett ännu mer aktuellt och viktigt verktyg för att förstå ockupationen. Det finns queer-organisationer på plats som kritiserar Israels ockupation av Gazaremsan och Västbanken. Ofta handlar det om en kritik mot Israels ”pink washing” – Israel har lyckats med att marknadsföra sitt land som ett gayvänligt land i jämförelse med Palestina där folk i större utsträckning förföljs på grund av sin sexualitet. Marknadsföringen, menar dessa organisationer, är ett sätt att sälja in sig hos den västerländska ”publiken”. Men frågan kvarstår; är ockupationen i sig ett system som upprätthåller ett patriarkalt och homofobiskt samhälle i de palestinska områdena?

Judith Butler pratar också om hur det instängda och extremt israeliskkontrollerade palestinska samhället saknar juridiska verktyg för självbestämmande och autonomi, men hennes analys går ett steg längre. Hennes utgångspunkt är AIDS-aktivism och kopplar den typen av frågeställning till krig: vilkas liv sörjer vi? Hur bestämmer vi hur ett liv är mindre värt att leva? Butler skriver i sin essäsamling ”Krigets ramar” om hur vi värderar människoliv olika utifrån begrepp som ”erkännbarhet”. Från ett individualistiskt perspektiv skulle man kunna förstå erkännbarhet som en form av inre potential i varje individ. Butler menar istället att vi ska se det som en universell term: erkännande är något som kräver interaktion mellan minst två liv. Erkännbarheten är inte en individuell potential som alla kan åtnjuta; den styrs av sociala normer och större maktstrukturer. Det är tydligt att den palestinska befolkningen inte erhåller samma ”erkännanbarhet” som israelerna i Israel/Palestina, både på rent social nivå, politisk nivå och i termber av ”erkännbarhet”.

Att applicera queerteorier i ens förståelde av ockupation och hur det i sig är en intressant och viktig del i en globala kampen för rättvisa. Om vi förstår ”queer” som en politisk term med viljan att utmana och krossa de hierarkiska ramverk som gör övergrepp på själva definitionen av våra kroppar, våra identiteter och våra uttryck så går den att applicera både i termer av sexualitet och identitet och på större samhällssystem som exempelvis patriarkatet. Queer är med andra ord inte bara viljan att utplåna våra snäva ramverk som kopplas till sexualitet, utan i en vidare bemärkelse till alla de övergrepp mot folks rörelsefrihet i alla dess olika bemärkelser. En mur runt Västbanken är ett tydligt och konkret exempel på ett övergrepp mot människors rörelsefrihet. Och det är både i explicit mening ett ramverk som det palestinska samhället alltid kommer formulera sig inom och i förhållande till. Och därför ser jag ockupationen av Palestina som en fråga för queers.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: