Fyra fall av vänster

Jerusalem. Jag känner ett litet ansvar att börja med att utveckla min ångest inför julen i Betlehem innan jag kommer in på hur jag ska försöka kartlägga mina intryck av den israeliska (jerusalemska) vänstern. För vad var det egentligen som störde oss så himla mycket där på julafton 2012 i Betlehem? Varför satt vi där på trappan på det centrala torget och kedjerökte bedrövat medan vi försökte sjunka generat genom den hala jerusalemstenen som långsamt utplånar Västbanken?

Var det den lille palestinske pojken som riktade en låtsaspistol mot oss medan han frågade om vi var israeler? Eller var det militären som stod längs gatukanterna med riktiga gevär och som med sarkastiska leenden önskade oss en god jul? Var det den lilla utklädda jultomten som stod intill den traffikerade bilvägen och sålde näsdukar till de amerikanska turister som trängdes i taxibilarna från check-pointen mellan Israel och Palestina?

Kanske var det känslan av denna nästan påtvingade välkomstfest som, snarare hälsade den västerländska kulturimperialismen välkommen, trött på den israeliska imperialismen, peppad på förändring? Men hur jävla peppade var de egentligen? Var de inte bara ekonomiskt tvungna? Med den flera meter höga muren som kastade en gigantisk skugga över den palestinska restaurangen Christmas Tree i bakgrunden, som för övrigt var stängd på högtiden, och med de blinkande neongranarna som lyste starkare än Orion gick känslan inte att tvätta bort hur villig jag än var att försöka föreställa mig att det här är det ”autentiska” sättet att fira jul i Betlehem.

Känslan sitter kvar. Även fast staten Israel av religiösa skäl inte firar jul, medan Betlehem är en kristen-muslismsk stad, är det fortfarande uppenbart att konflikten – för många – handlar om just kulturell identitet. Västerländsk identitet som står för Israel och den arabiska identiteten som står för Palestina. Många palestinier ställer sig emot den här typen av kulturell identitetsnormalisering, det vill säga, de är inte intresserade av att ta till sig västerländsk identitet utan menar att det är israelerna som är gäster i deras land och att det därför ligger på israelerna att normalisera sig till den palestinska identiteten.

Så okej. Med dilemmat om västerländsk kulturimperialism vill jag skriva av mig lite om den israeliska vänstern. Att prata politik här slutar ofta i ilska, frustration och generade ursäkter dagen efter. Vilket är förståeligt. Från dagen att du föds, på respektive sida av muren, måste du ta ställning till den konflikt du har fötts in till. Att försöka hårdra den israeliska vänstern, eller kartlägga den, är i det närmaste omöjligt. Speciellt om man försöker tänka över var man själv skulle stå. Jag ska göra ett ytterst blygsamt och ovetenskapligt försök till att beskriva den vänster jag och Katarina har träffat här.

Den 22 januari 2013 är det parlamentsval i Israel, men nästan ingen av dem jag har pratat med har haft för avsikt att gå och rösta. De flesta ser inte att förändringen kommer ske från parlamentariskt håll. Inte för att de på något sätt skulle erkänna sig om ”anti-parlamentariker” utan helt enkelt därför att de inte tror att konflikten går att lösa. Det här är den första vänsterkategorin. Den är överlag ganska vänster-light; pratar helst inte om politik men har hyfsat sunda och sorgsna värderingar om ockupationen. Ofta har personerna vägrat göra lumpen och försöker hålla sig utanför politiken helt och hållet med både öron, ögon och munnen stängda. De flesta av dem vill flytta härifrån.

Den andra kategorin är vänsterintellektuell och många av den skaran har bestämt sig för att rösta första gången i sitt liv – även fast de har varit tillräckligt gamla för att rösta i föregående val. United Arab List, Ra’am, som en är samling arabiska grupper och är den främsta islamiska rösten i Knesset idag, har som ambition en tvåstatslösning med att 1967 års gränser – att Västbanken och Gaza ska bli självständiga. De vill också att palestinierna som har israeliskt medborgarskap ska erkännas som en nationell minoritet. Ett systerparti till Ra’am är Ta’al, som mer fokuserar på den israel-palestinska fredsprocessen och står mer åt vänster. Enligt min oerhörda icke-insatta kunskap är Ta’al ett alternativ för många vänsterintellektuella israeler. Ta’al har också samarbetat med det judisk-arabiska kommunistpartiet Hadash för att kunna bli representerade i Knesset, de är alltså inte ett särskilt stort parti.

Sen finns det aktivisterna. Aktivisterna får mig ofta att tänka på ett gigantiskt vänsterdilemma som folk lider av här och får mig att tänka på upplevelsen av julfirandet i Betlehem. Frågan för aktivisten blir: ska du bo i västra Jerusalem (den israeliska delen) och ”eat of the fruit of the land”, skyddas av israelisk säkerhetspolitik och västerländsk standard, och samtidigt åka till Västbanken med den palestinska flaggan längst fram i demonstrationsledet? Vad symboliserar den palestinska flaggan för den israeliska aktivisten? Frågar man palestinier får man trötta axelryckningar. De är trötta på att det kommer israeliska aktivister med slagord som human rights och peace, eftersom många palestinier inte lever med övertygelsen om att konflikten går att lösa på fredlig väg. Dessutom, menar palestinierna, lever de israeliska aktivisterna med tron om en co-existence-lösning där de två identiterna ska leva fredsamt sida vid sida. Inte att utplåna staten Israel.

Den sista kategorin – som säkert är rätt liten – är den mest extrema. Den försöker ta sig runt den västerländska identitetskolonisation genom att försöka ”bosätta” sig på exempelvis Västbanken och ta till sig och lära sig den palestinska identiteten och kulturen. De intar ofta en våldsam och extrem hållning och vägrar erkänna Israel som stat, och landområdet ska tas tillbaka med våld.

Jag får utveckla den här texten i kortare fördjupningar. Just nu sitter jag bara och grubblar, sorgsen och förkyld i en hopplös situation. Men här har ni i alla fall ett försök att kartlägga fyra fall av en skräckslagen vänster.

Annonser

3 thoughts on “Fyra fall av vänster

  1. anders skriver:

    Fin text!

  2. […] não pode perder em 2013krissy.nu – life.unscriptedLa cabaña en el bosque (The Cabin in the Woods)Fyra fall av vänsterPros And Cons Of Working A Temporary JobVogue Entertainment […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: