I Ma’ale Adumim blommar rosorna

Efter senaste tidens kidnappningar och mord, där tre israeliska tonåringar hittats döda i den ockuperade Västbanken och en palestinsk tonåring hittad begraven i Jerusalem av vad man tror har varit ett nationalistiskt hämnddåd till föregående, har våldet i hela regionen ökat markant. Inte bara mellan Hamas och Israeli Defence Force, där raketer från Gaza träffar södra Israel och IDF attackerar strategiska mål på Gazaremsan. I Jerusalem har framför allt två uppmärksammade protester ägt rum. En, där högerextrema israeler under protestens gång gav sig på förbipasserande araber och ropade ”Död åt alla araber”. Den andra, där hundratals palestinier samlades i östra Jerusalem till minne av den mördade palestinske tonåringen och blev attackerade av israelisk polis, vilket urartade i kaos där stenar och eld for genom luften.

Det är tydligt att något håller på att hända. Den palestinierägda souveniraffären i västra Jerusalem som ligger vägg i vägg med en judisk affär som säljer kippor, är stängd. Ungdomarna på stan verkar mer uppspelta än vanligt, någon står och bankar med sin fot mot en plåtvägg. Mitt på det centrala torget står en klunga på 30 personer och debatterar ilsket med varandra; en ultra ortodox pojke står och blir uppläxad av en trettioårig man som förespråkar ett slut på ockupationen av Palestina. Poliser står i klungor eller far runt i motorcyklar och ljudet från helikoptrar bullrar oavbrutet från den ljusblå, stekheta luften.

Västbankens president Mahmoud Abbas har kallat kidnappningen och mordet på den palestinske tonåringen som ett dåd utförd av bosättare. Och säkerligen anses de tre israeliska tonåringar som blev bortförda och mördade också ha varit bosättare, oavsett om de faktiskt var det eller inte. Vad som i alla fall är tydligt är att den misslyckade fredsförhandlingen mellan Israel och Palestina just nu betalar sitt pris, och bosättningarna är utan tvekan det största, namngivna, problemet.

För den palestinska sidans del var ett absolut stopp på byggandet av illegala bosättningar en förutsättning för fred. Och från det israeliska hållet var den nya unionen mellan Gazas Hamas och Västbankens Fatah det som satte stopp för vidare förhandlingar. Samtalen las ner, och det israeliska bebyggandet på den ockuperade Västbanken fortsatte. Och även fast många israeler idag är emot ockupationen och bosättningarna så visar andra siffror på att många idag föredrar att bo i bosättningarna hellre än inom de godkända gränserna.

”Ma’ale Adumim har alla fördelar en stor stad kan ha: ett slutet köpcentrum och flera shoppingstråk, en kommunstyrelse, god infrastruktur, ett omfattande bibliotek, hälsovård, ett konstmuseum, sport-och fritidsanläggningar, en sjö, en musikhall, parker och mer. Det har också många av fördelarna med en liten stad. Det är rent och trevligt, omgivet av palmer och en fantastisk utsikt över öknen, och ligger bara 20 minuter från centrala Jerusalem. Kommunen strävar efter att bibehålla en hög livskvalitet genom att erbjuda alla tjänster av en medelstor stad samtidigt som det är ett varmt och bekvämt hem för dess invånare.”

Så lyder den lockande reklamkampanjen för en av Israels största bosättning, Ma’ale Adumim, på Nefesh be’Nefesh’s hemsida.

Samtidigt som bostadspriserna enligt en rapport av Israels nationalbank ökade med 8% 2013 – och har under de senaste decenniet fördubblas – byggs det fler, och billiga, bostäder på ockuperat territorium. Bara i östra Jerusalem, som palestinierna vill se som sin huvudstad i sin framtida stat, har det under bara 2014 godkänts mer än 500 nya israeliska hem.

Ma’ale Adumim grundades 1975 som ett litet arbetssamhälle men har med åren växt till den grad att man idag betraktar det som en stad. Den är placerad strategiskt mellan Jerusalem och Västbanken och binder ihop andra bosättningar med en motorväg som är exklusiv för israeliska förare.

Rosor klättrar längs husfasaderna, gröna palmer och kaktusar bryter av den sandiga vyn. Solen ligger bakom ett sandmoln, en hund skäller från en trädgård och några barn turas om att cykla på en trehjuling. Bladen doftar från de vattnade buskagen. Det är svårt att tänka sig att den här platsen är förbjuden enligt internationell lag.

Maale Adumim är en av Israels mest bebodda bosättning, med en befolkning på nära 40 000 människor. Det har kommit att bli en symbol för Israels politiska strategi. Med israelisk närvaro på Västbanken och i östra Jerusalem förhindrar man palestinsk majoritet och gör det samtidigt svårare för palestinier att ta sig runt. För palestinier innebär det ett omöjliggörande av deras framtida självbestämmande.

Att alla inte är beredda på att bo på ockuperad mark är givet, men fördelarna är många. Det är lätt att föreställa sig att folk flyttar till Ma’ale Adumim av ideologiska skäl. Med bosättningar ser nog många framför sig aggressiva patrioter och israeliska militärer. Några kilometer bort ligger Hebron, varifrån det ständigt anmäls trakasserier mot palestinier. Där råder ständiga sammandrabbningar, stenkastningar, diskriminering och glåpord. Till Hebron flyttar ingen för att få lugn och ro. Men i Ma’ale Adumim finns det inte några palestinier, bara runt om finns det ett par palestinska byar som inte längre har någon chans att mäta sig med befolkningsmängden och ytan.

Till Ma’ale Adumim flyttar israeler främst på grund av bostadspriserna – som är skattesubventionerade –, och lugnet; det slutna, trygga samhället lockar. En lägenhet på ockuperad mark är nära hälften så billig som en motsvarande lägenhet i västra Jerusalem. Många av husen är nya och fräscha, området är barnvänligt och erbjuder mycket grönska. Enligt en undersökning från 2012 av den israeliska NGO:n Peace Now, lägger det israeliska utbildningsministeriet mer pengar på utbildningar per student på ockuperat territorium än inom den gröna linjen som sattes 1967. Större delen av de israeliska bosättningarna på Västbanken och det annekterade östra Jerusalem bebos därför av barnfamiljer från under- och lägre medelklassen. Många av dem är immigranter från forna Sovjetstater, arabiska judar, unga par och ensamstående föräldrar.

Att strömningarna till bosättningarna är ett utslag ur försämrade sociala villkor bland israeler är en tydlig kugg i ett redan gnisslande fredshjul. Reallönerna försämras, arbetsvillkoren är osäkra. Nyligen gick det israeliska privata universitetssjukhuset Hadassah i vad som liknade en konkurs. Israeliska ungdomar har svårt att få ihop en lön som räcker till hyra och mat. Att hitta en lägenhet i Tel Aviv med hyfsad hyra och som fortfarande innehåller en spis – eller ens en toalett – verkar omöjligt. Att hålla sig inom de överenskomna gränserna mellan Israel och Palestina går, men på grund av de politiska åtgärderna – att subventionera boendet på ockuperad mark – blir det svårare för folk att hålla sig inom gränserna.

Propagandan lyder att ekonomin är svag eftersom det kostar att försvara ett land som är omgivet av dödsfiender. Från alla håll vill de oss illa, menar man, och det går inte en dag utan hot från omvärlden. Och nog har Israel fler fiender än allierade. En israelisk regering som utnyttjar den sociala krisen som råder i landet riskerar större problem än bostadsbrist. Genom att överskrida internationell lag och ignorera palestiniernas krav förlorar de sin trovärdighet inför sin alltmer pessimistiska allierade USA.

I Ashkelon, nära Gazaremsan, tjuter flyglarmet med jämna mellanrum. Ännu mer de senaste veckorna efter upptrappningen av våldet. Det är raketer från Gaza som träffar nära den israeliska strandorten. Vid stationsområdet i Tel Aviv blomstrar narkotikahandeln och prostitutionen. I en park intill bygger flyktingar läger. I Jerusalem sker ständiga sammandrabbningar mellan judar och araber, de bor sida vid sida och är varandras svurna fiender. Men i Maale Adumim blommar rosorna, och katterna promenerar lugnt längs de smala små trapporna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: