anteckningar

00.21

igår for vi till tel-aviv. som vanligt slog kontrasten från jerusalem mig i ansiktet i form av ett porrflygblad. tel-aviv är en högst ”urban” stad med strippklubbar, slumkvarter, horkvarter, knarkkvarter, hipsterkvarter, arabkvarter, strandkvarter, finkvarter… vi satte oss på stranden och badade i det ljumna medelhavet. kan ni tänka er, att ”palestina-israelkonflikten” hette medelhavskriget på 60-talet? så stor associationsskillnad från typ kriget i ”mellanöstern”.

när det blev mörkt började vi gå mot busscentralen. busscentralen i tel-aviv är det mest prostitutionstäta området, det är också där många papperslösa håller till. vi gick genom en park där det kändes som att det hängde människor från träden, rutschkanorna, gungorna. någon hade byggt ett hem i en av lekplatsens kojor. det låg folk överallt. en kvinna med kort kjol och handbojor tvättade händerna i en liten fontän. mitt i parken stod ett bibliotek som någon politisk hjälporganisation hade satt upp.

till höger fanns en stor basketbollplan där folk spelade basket. just därifrån, från den centrala flyktingslummen i tel-aviv, kommer många basketstjärnor.

idag har jag ströpluggat hebreiska. en omelett puttrar på spisen, mohr ligger och sover och kattis sitter på balkongen och läser ”den långa flykten”.

blev rastlös i benen vid två på natten så vi bestämde oss för att gå ut. vi gick till ”kassetten” (en bar) och satt med sagi, tommie och evyatar. den galna bosniern kom förbi, han lyste verkligen upp när han såg mig. vi satt länge vid ett bord och skämtade och skrattade och hörde katter bråka.

vi träffade också en kanadensare som var här och jobbade med mänskliga rättigheter på västbanken. vi pratade om hur svårt det är att engagera israeler, eftersom israeler ofta vill prata om film och musik och andra kulturella gemensamma nämnare – snarare än diskutera sitt sociala ansvar och sin politiska skuld. jag kan förstå att många ”softa” israeler vill prata om indie och six feet under hellre än ockupationen. vi viktiga vita européer kommer hit av egen vilja för att studera konflikten medan många israeler vill glömma kriget och flytta härifrån. många är politiska till den del att de ideologiskt tar avstånd från ockupationen, men har tappat hoppet om att kunna förändra något. det övriga trycket från många israeler är för högt, och politiken för central. det slutar alltid med att man pratar politik med utlänningarna, och kultur med israelerna. det är synd, men förståeligt, och jag klandrar egentligen ingen för det.

fast hur löser man något på det sättet? det vet jag inte. pratar med andra kanske.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: