Kategoriarkiv: Tankar kring språk

En fånes försvarstal

Vem älskar mig mer än vem?

Vem älskar mig mer än någon?

Du älskar mig mer än honom,

du älskar mig mer än han.

Annonser

Språklig paradox

Kan man förklara olika kulturfenomen med hur ett språk talas? Kan man till exempel hävda, att anledningen till varför så många musikaliska genier kommer från Sverige, direkt har att göra med vår besynnerliga satsmelodi? Och beror den besynnerliga satsmelodin på brist på ord? Skulle vår satsmelodi helt enkelt kunna vara ett slags ersättning till ord? Och kan man då tala om rikt och fattigt språk? Förklarar det även varför ryskan inte har en lika besynnerlig satsmelodi, eftersom den moderna ryskan innehåller 10 000 fler ord än svenskan? Varför kommer de stora författarna från Ryssland och de stora musikerna från Sverige? Fast… Dmitrij Sjostakovitj kommer från Ryssland och Bodil Malmsten från Sverige. Så att… Skit i det, skit i det.

Om jag levde på 2000-talet f. kr.

Om jag levde på 2000-talet f. kr skulle jag påta lite i det indoeuropeiska språkets utveckling. Någonstans innan utvecklingen sker från att samindoeuropeiskan förgrenas till urgermanska, skulle jag simpelt förhindra att detta någonsin hade skett. Istället skulle jag se till att baltiskslaviskan fick större utrymme i den västra delen av Europa (fastän jag är osäker på tillvägagångssättet – inledningsvis låta satem överlappa kentum). Sedan skulle jag byta plats på keltiskan och indoiranskan så att man talade ”fel språk” i fortsättningen. Keltiska i öst och indoiranska i väst. Alltså bara för att röra om lite i grytan.

Och ensam skulle jag härska över beskärningen av Språkträdets grenar.

Det funktionella satsperspektivet

Morfologiska element avslöjar meningens betydelse, trots att orden i sig inte är förståeliga. Det betyder att du kan bilda en till femtio procent – mer kanske – logisk sats utan att veta vem som agerar, hur den agerar, när den agerar, var den agerar och mot vem den agerar. Men med hjälp av en syntaktisk analys förstår du att det är något eller någon som agerar, att den/det agerar på ett sätt, att den agerar någon gång, att den befinner sig någonstans och att agerandet har objekt. Och så vidare.

Den glokiga kustran beblanade bokern slomt och kurperar nu lill-bokern.

syntaxträd
(Jag sitter vid en dator som inte har tillgång till paint, annars hade jag gjort ett syntaxträd av meningen jag skrev).